 |
| The owl has landed |
Huuhkajat (berguvarna; på finska) tågar på mot sitt första mästerskap i fotboll någonsin. PERKELE! Hörde du? Finland är nära EM nu. För oss finländare är detta större än att mänskligheten besökt månen. För övriga världen har väl detta knappt ens noterats. Med lite globalt perspektiv lever vi finländare trots allt i vår bubbla. Vi är i själva verket en nål i universum. Det är väl om möjligt våra grannländer som skulle uppmärksamma detta stundande avancemang.
Men vilka ligger bakom framgången? Inga direkta världsstjärnor. Men ett kollektiv av samspelta spelare med samma vision, nämligen mästerskapet. Varifrån kommer dessa? Att gå igenom alla 48 spelare som representerat landslaget senaste året skulle inte medföra något större läsarvärde, så jag väljer de mest framträdande.
Lukás Hrádecký är den enda finländaren som i dagsläget spelar Champions League. Att hans Leverkusen återfinns som fjärde lag av fyra möjliga i sin grupp går inte att belasta honom. Han ställs trots allt emot såväl João Félix (Atlético) som Cristiano Ronaldo (Juventus). Åbokillen började karriären i TPS och har sedan huserat i Danmark och Tyskland.
En annan stjärna ur finska mått mätt är Teemu Pukki. Trots att Norwich ser ut att gå mot ett sedvanligt bottennötande av Premier League har han varit spjutspetsen framåt och producerat poäng som en toppspelare i ligan. Kotkakillen som lämnade Finland för Spanien i tidig ålder har även fått en nytändning i landslaget där han legat bakom en stor del av målen.
Icke att förglömma de österbottniskt producerade Tim Sparv och Simon Skrabb. Österbotten har aldrig varit något näste för fotbollsproffs, men de som väl lyckats har verkligen lyckats. Minns personligen Sparvs sejour i VPS för hans iskalla crossbollar på forwards. Att ge sig på jakt efter en bättre vänsterfot i Veikkausliiga vid det tillfället hade varit ett självmordsuppdrag. Skrabb å sin sida har nog gjort mål även på mig i sina dagar. Han var en av de man fruktade att möta. I den killen finns sådana spetsegenskaper. Vad sägs om skorpionmålet för Åtvidaberg från 2015 mot hans då blivande förening Gefle.
Glen Kamara bör ses som en ”rocket-bloomer”. För två år sedan visste knappt någon vem det var. Idag har lovordats av sin tränare Steven Gerrard och verkligen tagit sig fram i Rangers och inte minst i landslaget. Mittfältsmotorn som endast tillbringade sina första juniorår i lokala Tammerfors-föreningar innan det bar av till England tillbringade en del år i Arsenals akademier.
Slutligen väljer jag att lyfta fram backklippan Paulus Arajuuri. Som den obestritt mest självklara i backlinjen axlar han arvet från Hyypiä och har gjort det stabilt, även om dessa två inte går att jämföra rakt av. Arajuuri som en gång i tiden hade sin språngbräda på Åland och IFK Mariehamn har huserat i såväl Kalmar som i polska Poznán och danska Brøndby, för att nu senast representera aningen mer anonyma Pafos på Cypern. Ett större lugn i försvaret är svårt att finna.
Det är så många fler som ligger bakom framgången, och fotboll som lagidrott vinns inte av enskilda individer. Men trots det behövs de som står ut ur mängden, som kan avgöra enskilda matcher. Om vi nu vågar utgå från att Finland går till EM så kommer vi ha en fantastisk sommar 2020 att se fram emot. Framför allt en annorlunda sådan då vi aldrig själva deltagit i sådana tillställningar.
Text: Filip Edman
Men vilka ligger bakom framgången? Inga direkta världsstjärnor. Men ett kollektiv av samspelta spelare med samma vision, nämligen mästerskapet. Varifrån kommer dessa? Att gå igenom alla 48 spelare som representerat landslaget senaste året skulle inte medföra något större läsarvärde, så jag väljer de mest framträdande.
Lukás Hrádecký är den enda finländaren som i dagsläget spelar Champions League. Att hans Leverkusen återfinns som fjärde lag av fyra möjliga i sin grupp går inte att belasta honom. Han ställs trots allt emot såväl João Félix (Atlético) som Cristiano Ronaldo (Juventus). Åbokillen började karriären i TPS och har sedan huserat i Danmark och Tyskland.
En annan stjärna ur finska mått mätt är Teemu Pukki. Trots att Norwich ser ut att gå mot ett sedvanligt bottennötande av Premier League har han varit spjutspetsen framåt och producerat poäng som en toppspelare i ligan. Kotkakillen som lämnade Finland för Spanien i tidig ålder har även fått en nytändning i landslaget där han legat bakom en stor del av målen.
 |
| www.officebar.fi |
Icke att förglömma de österbottniskt producerade Tim Sparv och Simon Skrabb. Österbotten har aldrig varit något näste för fotbollsproffs, men de som väl lyckats har verkligen lyckats. Minns personligen Sparvs sejour i VPS för hans iskalla crossbollar på forwards. Att ge sig på jakt efter en bättre vänsterfot i Veikkausliiga vid det tillfället hade varit ett självmordsuppdrag. Skrabb å sin sida har nog gjort mål även på mig i sina dagar. Han var en av de man fruktade att möta. I den killen finns sådana spetsegenskaper. Vad sägs om skorpionmålet för Åtvidaberg från 2015 mot hans då blivande förening Gefle.
Glen Kamara bör ses som en ”rocket-bloomer”. För två år sedan visste knappt någon vem det var. Idag har lovordats av sin tränare Steven Gerrard och verkligen tagit sig fram i Rangers och inte minst i landslaget. Mittfältsmotorn som endast tillbringade sina första juniorår i lokala Tammerfors-föreningar innan det bar av till England tillbringade en del år i Arsenals akademier.
Slutligen väljer jag att lyfta fram backklippan Paulus Arajuuri. Som den obestritt mest självklara i backlinjen axlar han arvet från Hyypiä och har gjort det stabilt, även om dessa två inte går att jämföra rakt av. Arajuuri som en gång i tiden hade sin språngbräda på Åland och IFK Mariehamn har huserat i såväl Kalmar som i polska Poznán och danska Brøndby, för att nu senast representera aningen mer anonyma Pafos på Cypern. Ett större lugn i försvaret är svårt att finna.
Det är så många fler som ligger bakom framgången, och fotboll som lagidrott vinns inte av enskilda individer. Men trots det behövs de som står ut ur mängden, som kan avgöra enskilda matcher. Om vi nu vågar utgå från att Finland går till EM så kommer vi ha en fantastisk sommar 2020 att se fram emot. Framför allt en annorlunda sådan då vi aldrig själva deltagit i sådana tillställningar.
Text: Filip Edman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar