Fast allt var uttänkt och inövat lite grann är det svårt att våga pressa fullt framåt i alla lägen, om en enda spelare tvekar så misslyckas pressen för hela laget. Då dylikt sker gång på gång hamnar man som tränare i värsta fall att sluta ropa från sidan och konstatera att vi får sänka pressen. Press handlar mycket om matematik annars. Vem skall pressa hur och vilka spelare har vi kvar på försvarssida och hur pressar de enligt vad som just skedde.Vi anfaller med 4-2-3-1 i vanliga fall och så även i lördags. I försvarsspelet skulle anfallaren pressa centrala backen. Våra yttrar skulle pressa den back som fanns på deras sida. På mitten har vi tre mot två som ni ser på tavlan. Det betyder att en spelare kan sänka ytterligare vid behov fast en pressar och en finns bredvid. Ser man på deras två centrala spelare högre upp så där skall en mittback stiga fram och samarbeta med en mittenmittfältare som kommer ner lägre enligt situation. En mittback skulle lämna ensam kvar med deras enda anfallare. Om de spelade till yttern skulle vår ytterback pressa hårt direkt och alla flyttar om enligt klara system. Pressen skulle överlag vara hög, aggressiv och ske inåt. Målvakten skulle också pressas på ett visst sätt.
Den första pressen fungerade rätt bra även om alla detaljer inte är utredda till 100% i och med bilden och den text jag nu skrev ovanför. Men ni förstår i det stora hela. Om en boll kom ut på kanten tvekade spelarna att pressa. Ytterbacken vågade inte gå dit för att 1. en mittback inte steg upp tillräckligt mot sin motståndare 2. centrala mittfältaren var för långt från sin närmaste spelare. Gör 1-2 spelare fel genom att vara felplacerade så kan inte ytterbacken pressa och då ger vi både tid och utrymme åt motståndarna. Ordet felplacerade berodde inte på tid, att de inte skulle hinna dit. Det beror mer på ovana och brist på förståelse och kommunikation som kunde hjälpa saknades dessutom på plan. Centralt låg vi för långt ifrån spelarna också och med god tid fick de slå fina djupledsbollar på kanterna som vi behövde sätta mycket energi på.
Så med facit i hand kan jag konstatera två saker. Pressen fungerade inte för att vi tvekade och hade brist på självförtroende och även tillit för rätt ny presstaktik saknades. Motståndarna som var skickliga bollhållare fick för mycket tid och då är det lätt att säga att de är för bra med boll för att vi skall kunna pressa dem. Det finns inget lag i landet som vi inte skulle orka pressa i åtminstone 15 minuter. Om de spelar sig ur pressen för att de heter HJK och är extremt skickliga individuellt är förstås saken annorlunda. Matchen i sig var väl rätt jämn ändå fast spelarna ville börja backa hem lägre. Vi hade mindre bollinnehav än motståndarna under större delen av matchen men den slutade 2-2 och båda lagen hade chans att vinna eftersom det skapades cirka 4-5 bra målchanser per lag. Det knepigaste med en div.3 match är hur sällan man träffar varje spelare inför en match där man skall använda ett sätt att pressa som laget är ovant med. Om man tränar två gånger per vecka är det inte sagt att alla spelare i öppningselvan har varit med samma vecka som matchen och att ta in allt från taktiktavla är svårt. Sådan verklighet lever vi med men div.3 i Finland är en serie på "högre hobbynivå" och det är först i div.2 som alla är med närmare 100% på all verksamhet laget har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar