Förmågan att vinna tillräckligt

Att ta på sig utmanande tränaruppdrag är helt okej. Det finns dock tillfällen där man är chanslös redan från början. Den kunskap och de meriter man har kan tala helt klart och tydligt för att det inte kommer att gå bra. En tränare som jag vet en hel del om tog på sig ett uppdrag där mycket mer kunniga personer både taktiskt och mentalt inte lyckats. Att en sämre tränare anställs i samma roll där flera bättre tränare blivit nobbade förblir en gåta för mig och många andra. Då tränaren anställdes i oktober ungefär sade jag åt en vän att det finns inte en chans att han är kvar i juli. Med facit i hand är han inte kvar i juni för han fick redan gå. Skall man träna ett lag som skall vinna så gott som allt så behöver man ha coachat lag som har vunnit så gott som allt. Det hade han verkligen inte varit med om som tränare och inte direkt som spelare heller. För det andra måste man ställa sig frågan, har jag någon chans taktiskt, räcker mina färdigheter till för detta? Har jag gjort något ditåt tidigare, har jag en chans eller gör jag det för att ha ett jobb och få betalt? Kan jag lyckas bättre än de högrankade tränare som varit där just före mig? Är det här ett vettigt läge att använda självförtroende och gå "all in"? Hur ser mina meriter ut om det här jobbet går riktigt dåligt? Hur blir det efter det? Svaret är enkelt enligt mig, det var fel val att ta tränarjobbet frånsett att det ser bra ut på kontot efteråt. Tur att det ser bra ut på kontot då nästa jobbintervju kan dröja efter ett misslyckande.

Att åka buss eller minibuss till matcher och turneringar är det bästa. Där
byggs lagkänslan upp extra mycket. Besök www.charterbusengsbo.fi

Att vara tränare är förbaskat svårt ibland speciellt på högre nivå. Man får inte bestämma tillräckligt för att kunna känna att "det här är jag" i sin vardag med det man håller på med. Spelarvärvningar kan man ofta drömma om att få bestämma över helt vare sig det gäller billiga eller dyra spelare. En svår sak är också att fast man kan massor (besitter kunskap) så måste man A) Ha förmåga att få det överfört till spelarna rent pedagogiskt B) Ha spelare som vill lära sig och är med i laget för att lyssna på tränaren C) Ha lite flyt med att vinna matcher för att få arbeta i lugn och ro. Alla tränare kan drabbas av dåligt flyt med skador, domare och resultat. Sker det i början av en säsong är det värst.

Många jag har gått kurser med coachar ungefär på samma nivå som mig, ibland är de lite högre upp och nosar på något häftigt. Vissa är på motsvarande nivå men är på ett ställe där man syns i media. Någon har redan vunnit finska ligan som tränare och då ligger man såklart många steg före mig på många plan och det är inget jag inte skulle erkänna. De som är och nosar på något häftigt ibland och har bråttom ditåt just nu är jag rätt intresserade av. Då man gått klart en tränarkurs på låg nivå skall man ha ett år emellan och detsamma gäller med högre kurser. Kurserna skall liksom smälta in lite.

De lägre kurserna smälter nog in rätt snabbt medan de högre ger en hel del som man kan ta in direkt också inom ett år. Men för att få in allt så att det säkert "sitter i ryggmärgen" skall man nog ta sig dit att se tillbaka, studera materialet och praktisera det uppemot tre år. Jag som nu påstår detta har studerat på universitet först fem år och sedan gjort massor av tilläggsstudier och jag tycker att ett så pass brett material som en riktigt hög tränarkurs tar upp inte kan gå att behärska till fullo på mindre än cirka tre år och då skall man vara en flitig läsare därtill. Många människor praktiserar enormt mycket ute på plan eftersom det finns arbete med träningar som skall hållas, men de glömmer att läsa och fundera fullt ut. De tänker nog tillbaka möjligtvis, kanske bläddrar i en mapp och ser något men det är inte att göra det fullt ut. Då de nu skall ta stora steg både teoretiskt och även försöker att ta nya steg på en rent praktisk nivå ute på planerna så anser jag att de haft för bråttom för att bli "det bästa av sig själv", uttrycket som mentala tränare pratar så mycket om.

Själv tar jag väldigt god tid på mig mellan kurser och att höja min nivå på lag och spelare jag jobbar med. För tillfället går mitt liv inte i racerfart mot att bli en toppklass tränare. Racerfarten har varit påkopplad teoretiskt och praktiskt till stor del de senaste fem åren speciellt. Den har dock bromsats för det finns många saker i mitt liv som behöver ta plats just nu. Teoretiskt har jag studerat mycket, har dock inte kunnat utföra mycket av det bästa i praktiken men åtminstone lite av det. Praktiskt har jag satt mindre tid på fotboll men använt stort engagemang då jag varit på plats. Bättre engagemang räddar lite av helheten då det satts mindre tid på saker, men det blir inte lika bra resultat praktiskt i slutändan. Fotboll kräver timmar, timmar och åter många timmar av praktiska övningar på plan för att resultatet skall bli ungefär så bra som det skall kunna bli. Mina begränsningar för tillfället för att skynda på framåt i tränarutvecklingen beror just nu både på mig själv och på andra. Det finns olika skeden i livet då vissa saker behöver få ta mer tid än i andra skeden av livet.

Att coacha fotboll är en vetenskap som innehåller teori,
pedagogik och psykologi som tre stora byggstenar tycker
jag. Om mina bästa utbildare ligger på nivå 8 på de här
ämnena så kanske jag ligger på nivå 6,5 eller något. Ni
kan gissa hur roligt det är för mig och andra som ligger
någonstans rätt högt att höra från någon som är en 3:a
att "du kan inte si och du kan inte så". Oftast kan vi allt
det som beskrivs och vi har redan tänkt på saken och vi
kan utföra den men det har inte gått att prioritera tid till
det. En del saker som sägs stämmer men de är inte möjliga
att fungera så i den situation där man är här och nu.