Det finns många
faktorer som påverkar en fotbollsspelare jämfört med en friidrottare.
En professionell fotbollsspelare
gör en prestation 150-200 gånger per match och en amatör 100-150ggr/match.
Friidrottare springer på en bana med start från en linje och med start från
ljudsignal. Ofta startar de från startblock. De skall springa rakt framåt och
så snabbt som möjligt tills de är över en linje. I fotboll kan man starta var
man vill, man springer sällan helt rakt, vart man är på väg kan ändras då man
startat, ibland springer man för att blockera andras väg, löpningen är baserad
på spelförståelse och man kan springa ensam, bredvid någon, efter någon eller
så är man före någon. Spurten startar i princip aldrig från stillastående och
man är sällan helt rättsvängd innan spurten. Allt är beroende av bollen och
spelet.
För världsspelare
som Messi handlar det mer om att vara i tid (i rätt tid), inte att vara extremt
snabb på att springa rakt framåt. I fotboll väljer en bra spelare var han startar,
från vilken sorts signal (rörelse, uppfattning av händelse i spel) och han
springer dit det känns vettigast att springa. Att förflytta kroppen snabbt är
alltså bara en del av snabbhet i fotboll, medan det i friidrott är extremt
viktigt. Det finns studier som visar vad som är mer effektivt för fotbollsspelare av
isolerad snabbhetsträning och snabbhetsträning enligt fotbollssituationer.
I fotboll är det
positionen, ögonblicket och riktningen för utförandet som är viktigt förutom
hastigheten i spurten. Det finns alltså fyra centrala områden. I en holländsk
studie spurtade U-19, U-17 och U-15 spelare i flera olika akademier på tre sätt
en vecka och en annan vecka gjordes spurterna igen men i en annan ordning.
1. Spurt ensam
10m 2. Spurt 10m med en medlöpare 3. Två spelare spurtade i fotbollssituation
10m (med avslut mot mål efteråt för den som vann). Resultaten (som var
signifikanta) visade att det tog 1,55s att löpa på sätt 3 och det var det
snabbaste sättet. Sätt 1 tog 1,65s och sätt 2 tog 1,61s. Alla åldrar lyckades bäst med test 1 och
nästbäst med test 2!
Isolerad löpning
ger inte maximal fart för fotbollsspelare har undersökningar visat. Därför är
inte isolerad träning det ideala sättet för fotbollsspelare att träna maximal
explosivitet. För bästa resultat skall det vara fotbollsbaserad övning där
spelarna hinner återhämta sig maximalt. Hur de gör det berättas inte här och nu.
Med snabbhetsträning av denna typ kan en spelare höja det som var 100% till
101% och fortsätta förbättringen framåt. Tränare som använder isolerad snabbhetsträning
med fotbollsspelare måste förstå att de inte kommer att få ut maximal hastighet
av sina spelare och att spelarna inte når sina gränser. Resultaten kan bero på belöning, att få
göra mål efter spurten eller kanske på att de är triggade av fotbollssituationer.
Exakt svar på det får vi förstås inte.
Egna erfarenheter
Texten ovanför utgår från Raymond Verheijens forskning, han
är den främsta experten i världen då det gäller fotbollsfysik. Mina egna
erfarenheter av snabbhet och fotboll är många. Visst har det varit kul att se
Lennon, Bale och Walcott spurta för att inte nämna Bellerin. De här snabba världsstjärnorna
är ändå väldigt begränsade i sitt spel och hur ofta har de egentligen skapat en
slutprodukt som mål eller assist? En långsammare spelare som Messi ser snabbare
ut och har gjort 100gånger mer på egen hand genom åren då han löpt med boll.
Det är alltså invecklat att förstå dessa saker innan man sätter sig in i dem
noggrant. Jag coachade en gång en 14-åring som idag är en av Nordens bästa i
sin friidrottsgren. Han var extremt snabb och kunde skjuta mål på 14-åriga
målvakter i de stora målen dessutom. Löpbollar över en backlinje som befann sig
vid mittlinjen gav massor av mål, han behövde bara löpa rakt och springa förbi
målvakten eller skjuta mot det jättestora målet som 14-åringar använder. Roligt
att ha en kvick spelare bland många andra med intressanta individuella
egenskaper. Då vi spelade derby gjorde han tre mål och vi vann alla matcher i
serien den gången och föreningen fick en plats i en högre serie. Jag flyttade
för att ta ett jobb på annan ort och de spelare vi mött i derbyt som var bra på
kortpassningsspel och fotboll fick till stor del ta de platser som bl.a. friidrottaren
lämnade efter sig för att fokusera på den gren han kunde bäst.
De senaste fem säsongerna har jag haft två snabba spelare.
Jag var mycket noga med den första att han skulle förbättra sitt
fotbollskunnande och vara flitig med att träna. Han löpte in massor av mål, men
jag visste att det skulle bli svårare med åren. Det blev det och träningsviljan
var inte den bästa. Den andra snabba spelaren som dök upp var klart snabbare
och han har nog inte mött någon snabbare än sig själv som 16-17–åring. Han är
skicklig på att förflytta bollen med fötterna då han har den dessutom. En så
extremt snabb spelare borde väl ösa in mål då vi dessutom var i lägsta
divisionen? Nej så var inte fallet. En handfull mål per säsong blev det ju nog
men han är ett bra exempel på en spelare som inte kan utnyttja sin snabbhet.
Fast motståndarna skulle förlora någon meter i en rak spurt så är de tillräckligt
snabba enligt de tre (positionen,
ögonblicket och riktningen) av de fyra sätten som
beskrevs tidigare, för att stoppa honom helt i matcherna. Detta i lägsta
divisionen. Vissa bruka skoja och säga att ”skulle du ha min hjärna skulle du
vara bäst på plan och göra 20 mål per säsong med dina fysiska egenskaper”.
Visst ska barn hålla på med olika idrottsgrenar och visst
kan friidrott bidra till snabbare barn. Då vi talar om fotboll och fotbollsspelare
som vill bli bra på fotboll så kan man dock inte från fotbollsföreningar skicka
dem på träning med friidrottstränare, om de vill bli snabba fotbollsspelare. Om
det finns möjlighet att istället träna snabbhet med utbildade fotbollstränare
är väl valet ganska självklart? Om inte tidigare så nog nu efter att ha tagit
del av denna forskning och förklaring, antar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar