Respekt

En vecka med tre matcher har passerat för mig och endast två träningar återstår med de lag jag tränar aktivt. Fotboll finns på mitt schema i princip varje dag förutom lördag under säsong. Nu som då ser man spelare som har brist på respekt för sina motståndare, kallar dem för fula saker, hånar deras lag och skryter rejält då de gjort mål. Brist på respekt för domare ser man alltför ofta också här och där.

Min vecka har iallafall varit rätt positiv vad gäller respekt. I måndags var det match inne i landet som startade utmärkt men spelarna hade en usel dag visade det sig och det blev förlust 5-1. Vi var sämre i matchen fast vi annars är bättre än motståndarna och slår dem sju gånger av tio. Ungefär 11 av 14 spelare hade en usel dag och då förlorar man. Lika bra att gratulera motståndarna och låta dem få njuta.

Match två denna vecka slutade kryss 2-2. Det var en stenhård match med noll varningar om jag minns rätt. Stenhård på så vis att det var två bra lag med många duktiga spelare som spelade på en hög nivå. Tacklingarna var dock aldrig fula och språket hölls på en rätt bra nivå. Det var inget derby men något ditåt. Från ett derby vill man ha alla poäng, får man 0 poäng är man arg på domarna och får man 1 poäng är man missnöjd med domarna. Får man 3 poäng bryr man sig inte. Så brukar det vara. Visst fanns det någon miss här och där som alltid. Huvuddomaren måste ta de slutgiltiga besluten själv, släpper han en hands i det ena straffområdet kanske han borde undvika att ge straff då en duktig och noggrann linjedomare ser en hands i andra straffområdet. Huvuddomaren har ansvaret över en match. Ändå måste man se till vad som sker över 93 minuter. Sällan har en domare avgjort något, är man tillräckligt bra så vinner man nog en match. I en jämn match med många avslut är det slumpen som avgör ödet till viss del. Jag vill ändå tro att man skapar sin egen tur. Man får oftast vad man förtjänar om inte på 93 minuter så på 93 minuter gånger 20 matcher i en serie. Man kan väl inte ha otur i 1860 minuter i sträck?

Jag tackar alltid domarna efter en match jag coachat i. De allra flesta gör sitt bästa. Visst ropar jag  om domslut ibland, "stängning", "varning" och "heeej!" för så mycket lever man sig in i en het match. Jag tackar sällan motståndarnas spelare men nog deras coacher om de är inne på plan efter matchen. I kryssmatchen tackade jag motståndarspelarna och sade högt att de borde vara i en högre division. Och då hade vi varit 13min ifrån seger. Bra spelare förtjänar respekt, speciellt om de försöker spela bra fotboll. Minst fem av deras spelare skulle ha kunnat spela två divisioner högre om de haft en försäsong på den nivån. Vårt lag har klart mindre än fem som skulle göra något på så hög nivå.

I tredje matchen blev det seger 2-1. Vi förtjänade segern sett till chanserna och matchen var speciell då några måste spela halvskadade stora delar av matchen eftersom avbytare saknades. Det hör till mognadsprocessen att kunna spela med smärta och svårigheter ibland. Fotboll är en tuffare sport än man kunde tro på vissa sätt.

All kärlek i världen åt de som jobbar för att
det skall spelas en bra fotboll! De som strävar
bakåt, är lata och fega skall inte vara kvar på
sina positioner inom fotboll. Fotboll blir bra
av hög kunskapsnivå. Det är okej att inte ha
kunskap, men då måste man ta in kunskapen
av någon som har den.