Lite av damidrottens problem

En vaktmästare vid en stadion förtjänar 43000 dollar i året i USA, i damfotbollsspelarnas proffsliga får spelarna 2500 dollar i månaden. Första säsongen damligan skulle vara proffsig gick den 100 miljoner dollar på minus. Det sägs att för att kvinnor skall kunna idrotta på heltid måste män gilla deras idrottande. Det här är ett problem i USA och så klart även i andra delar av världen.

Varför ser inte fler på damernas bollsporter? Som jag ser det så borde kvinnor vara mer intresserade av att se på kvinnors idrott, för de flesta män har redan fullt upp att följa idrott för män. Kvinnor i maktpositioner borde satsa resurser på damernas idrott. Frågan är dock om det som sponsor är det bästa valet för synlighet? Tyvärr är det inte så. Kvinnornas (womens) NBA final 2012 hade 427,750 åskådare på teve. En trevlig siffra? Nja, herrarnas final hade nästan 17 miljoner åskådare så i jämförelse är det inte riktigt samma sak. WNBA är en tuff serie med stenhårda kvinnor som även tacklar och spelar fult ibland. Det är verkligen stenhårda basketspelare som dunkar. De blir ändå sällan bedömda enbart för idrottsprestationer, utseendet spelar roll i markadsföringen och de måste tyvärr se bra ut då de är med i reklam. Det är inget problem för herrspelare i fotboll som Flanagan, män bedöms normalt enbart utgående från prestationer på plan. David Beckham är ett av undantagen.

Hur får man detta att bli bättre? I Finland finns det knappt tillräckligt med pengar i lagidrott för att männen skall kunna vara professionella. Men ute i världen handlar det nog mer om att de som bestämmer måste föra in resurser i damernas ligor även fast det är ekonomiskt olönsamt. Lättare sagt än gjort? Det är svårt att skapa jämlikhet inom vissa idrotter. Kvinnor och flickor borde iallafall vilja se på damers idrottande, men så är inte fallet till alltför stor del. Säg så här, tänk på tio män som ser på fotboll för män? Jag kan tänka ut 100 stycken direkt, fast de själva inte spelar fotboll. Tänk på 10 kvinnor du känner som ser på damfotboll? Jag har svårt att komma på 10 sådana fast de jag tänker på själva spelar eller satsar på fotboll. Varför är det så här och kan vi göra något åt det? I skolorna kunde man uppmuntra elever och speciellt flickor i åldern 7-16 år att följa skolfotbollslaget (flickornas) och få dem att förstå vad idrotten går ut på. Alla vill inte spela, men många kunde kanske bli intresserade av att se på lagsport? Då jag nu leker med dessa tankar kan man ju fråga sig, känns detta nödvändigt för folk i samhället? Så vettigt att det kunde satsa på detta? I guess not. Finland fyller 100 år nästa år och skall satsa mer på jämlikhet. Inom idrotten blir det svårt speciellt då länder med mycket mer resurser inom idrott inte satsar på det.

Några grejer som damfotboll har som trumfkort i mina ögon är bland annat att de hinner göra saker som männen inte hinner med. En snabb spelare har verkligen fördel av snabbheten i damfotboll och det är roligt att se. Ofta då damer laddar för skott har de mer tid än herrarna och därför prickar de bättre också. Lagens press är långsammare så passningsspelet kan se finare och lugnare ut ofta. Spelarna filmar aldrig. Det finns säkert mer dylika trumfkort som kunde framhållas. Vilka kort man exakt skall använda vid marknadsföring får någon annan svara på.

Hope Solos avstäning hade aldrig drabbat en man.
Behandla kvinnorna som idrottare då de är idrottare!