Alla kan inte bli idrottsstjärnor men alla kan bli bättre människor.

Alla kan inte bli idrottsstjärnor men alla kan bli bättre människor.

Vad får föräldrar för de pengar de satsar på deras barns idrottande? Man kan mäta det de får på många sätt. Det som är enkelt att räkna upp är utrustning, resor, ett visst antal timmar ledd träning, speltid i matcher eller något som vi kan kalla tävlingsdeltagande om det gäller t.ex. friidrott. Är det allt de får och är de nöjda med det?

Ibland hör man inom idrott på seniornivå att "nu har jag tagit ledigt så då skall jag också ha speltid", "på fredag har jag fixat barnvakt så då skall jag ha speltid också" och då någon blir utbytt "det var ju onödigt att jag kom hit alls då". Beroende på vilken nivå man idrottar är dessa fraser mer acceptabla i vissa sammanhang förstås. En tränare vill normalt lagets bästa och ser till helheten. Vissa är tränare enbart för sin egen skull och sin egen glädje och då uppstår det säkert många problem. På juniornivå är det viktigt att alla under längre tid får det de är ute efter. Får de inte det så slutar de nog förr eller senare även fast bästa kompisarna är med i samma aktivitet.

I något skede då juniorer bli äldre börjar verksamheten kosta mer. Kostnaderna stiger eftersom det behövs pengar till fler träningsturer, resor, läger och kanske även för tränarnas deltagande. Förhoppningsvis får junioren en bra utbildning inom sin gren. Kunskapen i grenen kan man ha nytta av även i andra sammanhang. Rent kroppsligt bidrar tränandet antagligen till en positiv utveckling som är helt unik jämfört med att inte alls röra på sig mer än man behöver i det vardagliga livet. Sedan får man utlopp för sin energi och kan känna sig viktig genom idrottandet. Man får kontakter och vänner för livet. Några få börjar förtjäna pengar på idrott senare och några bli tränare en vacker dag i framtiden. Precis som skylten högst upp i detta inlägg berättar så säger inte barnets framgång inom idrotten så mycket om hur man är som förälder, men om man har ett barn som uppnår någon av de egenskaper som står på skylten så säger det desto mer om föräldrarna.

Alla tränare för juniorer på lite högre nivå vill vinna sina matcher. Ibland använder man knep som är på gränsen till det tillåtna, ibland blir man onödigt arg och uppträder dumt mot domare och andra tränare och ibland glömmer man bort att spelarna inte har någon större nytta i slutändan av det "dumma" man har gjort. Alla som har tränat ett lag på högre tävlingsnivå känner igen sig, de som säger annat så ljuger. Det löns att tänka på hur man vill vinna och hur viktigt det egentligen är (eller inte är) att vinna ibland. Inte lätt för de som är tävlingsinriktade och alltid har tyckt om att vinna. Är man med i ett spel med 6-åringar och det bestäms att "sista målet vinner" så visst finns det en känsla i huvudet som säger "jag vill vinna". För de flesta som är tävlingsmänniskor finns känslan där. Hur viktigt det sedan är att göra sista målet på 6-åringarnas träning kan man ju sedan fundera på :)

Slutligen vill jag ännu påpeka att föräldrar bör ha koll på hur mycket det egna barnet vill idrotta och att det blir tillräckligt mångsidigt i en ung ålder då barnet är under 15 år. Det löns att komma ihåg att träningens intensitet (och tiden man är aktiv under en träning) är viktigare än antalet träningar, speciellt då man är med i en lagidrott. Det man får av att vara med i en idrottsförening är normalt sett guld värt fast alla inte förstår det och det är bara att kämpa på och inte alltid välja de lätta vägarna.